We are a family
Har legat och tänkt nu, och jag har sån jäkla tur att jag har en sån oerhört bra familj. Vi är så jävla nära allihopa och det går att prata med alla.
Min mamma är som en av mina bästa vänner, jag kan berätta nästan allt för henne, hon hjälper och hon dömer inte även om det är något otroligt dumt jag har gjort. Vi har riktigt roligt tillsammans och varje dag skrattar vi massor. Även om vi inte alltid kommer överens så blir vi vänner igen efter 10minuter.
Min pappa är världens tönt, han är så rolig och gör mig alltid på bra humör, skämtar och är sig själv till 100 procent. Han är världens trevligaste och snällaste person jag vet. Men jag vet också att han alltid ser efter mig. För honom kommer jag alltid att vara hans lilla flicka som gick och drog upp hans ögon när han sov för att jag tyckte att han skulle vakna nu. Jag är riktigt stolt över mina föräldrar, hur de är som person, de är såna underbara människor så ord finns inte.
Lika mina syskon, jag och min syster bråkade jämt när vi var mindre, jämt om allt och ingenting. Men nu på senare dar kommer vi riktigt bra överens, även fast vi inte träffas så ofta vet jag att jag alltid har henne vid min sida om jag behöver prata eller få råd. Vi kan ha roligt tillsammans och skratta. De betyder så mycket.
Min bror, guud vad jag saknar honom, vi lekte jämt när vi var små, även fast det skiljer 4 år, vi är rätt lika han och jag. Vi kan vara seriösa när det behövs och släppa loss totalt när vi vill. Speciellt när vi är tillsammans, går runt och skrattar och skämmer ut oss. Det är sånt som behövs i livet.
Även fast mina syskon bara är mina halvsyskon har jag aldrig tänkt på dem på de sättet. När jag berättar att jag har syskon säger jag aldrig att jag har halvsyskon. Jag har växt upp med dem, dem har funnits vid mig sen jag föddes.
Ju mer jag tänker på det så har jag verkligen världens bästa familj, är lycklig att tillhöra en sån bra familj.
Min mamma är som en av mina bästa vänner, jag kan berätta nästan allt för henne, hon hjälper och hon dömer inte även om det är något otroligt dumt jag har gjort. Vi har riktigt roligt tillsammans och varje dag skrattar vi massor. Även om vi inte alltid kommer överens så blir vi vänner igen efter 10minuter.
Min pappa är världens tönt, han är så rolig och gör mig alltid på bra humör, skämtar och är sig själv till 100 procent. Han är världens trevligaste och snällaste person jag vet. Men jag vet också att han alltid ser efter mig. För honom kommer jag alltid att vara hans lilla flicka som gick och drog upp hans ögon när han sov för att jag tyckte att han skulle vakna nu. Jag är riktigt stolt över mina föräldrar, hur de är som person, de är såna underbara människor så ord finns inte.
Lika mina syskon, jag och min syster bråkade jämt när vi var mindre, jämt om allt och ingenting. Men nu på senare dar kommer vi riktigt bra överens, även fast vi inte träffas så ofta vet jag att jag alltid har henne vid min sida om jag behöver prata eller få råd. Vi kan ha roligt tillsammans och skratta. De betyder så mycket.
Min bror, guud vad jag saknar honom, vi lekte jämt när vi var små, även fast det skiljer 4 år, vi är rätt lika han och jag. Vi kan vara seriösa när det behövs och släppa loss totalt när vi vill. Speciellt när vi är tillsammans, går runt och skrattar och skämmer ut oss. Det är sånt som behövs i livet.
Även fast mina syskon bara är mina halvsyskon har jag aldrig tänkt på dem på de sättet. När jag berättar att jag har syskon säger jag aldrig att jag har halvsyskon. Jag har växt upp med dem, dem har funnits vid mig sen jag föddes.
Ju mer jag tänker på det så har jag verkligen världens bästa familj, är lycklig att tillhöra en sån bra familj.
Kommentarer
Trackback
