Tur
usch vilken dag, och vad händelser kan få en att tänka " tänk om"
Jag och anton skulle åka hem ifrån i valbo efter varit inne och köpt presenter till Oskar med Sara, så ska vi in till sandviken igen för sara ville in på dollar, så hon åker före och vi efter. Så ska vi svänga in till sandviken vid första infarten så började bilen att dra iväg helt som den ville, vattenplaning. Så vi snurrar runt och for över kanten, över till andra sidan och åker baklänges ner i diket.
Den känslan alltså, usch gjorde ont i hela kroppen och var hur rädd som helst. helt sjukt att jag hann tänka på så mycket som jag gjorde eftersom allt gick så snabbt, satt bara och sa; anton anton anton. Och han själv var lugn.
Tur var fick han ner bromsen precis och fick stopp på bilen.. Uschhhhh, satt verkligen och skaka och livrädd.
Helt sjukt att saker kan hända så jäkla fort.
Men som tur var klarade vi oss riktigt bra och ingen blev skadad eller något alls. Så vi ringde till pappa så han kom och hjälpte oss, eftersom bilen satt fast.
Det är tankarna efter som skrämmer mig mest, tänk om det hade kommit en bil som vi kört rakt in i, tänk om bilen hade kommit rakt på kanten så vi hade vält över, tänk om bilen inte hade stannat så att den hade hamnat på ryggen. Mycket som kunde ha hänt men som tur var inte gjorde.
Jag tror på det här med ödet, om det är meningen så händer det, så det här kanske bara var en läxa av nå slag?
En sak vet jag iallfall, jag har aldrig varit lyckligare när jag såg min familj efter. Så man ska ta vara på det man här, för de kan försvinna jäkligt fort.
Jag och anton skulle åka hem ifrån i valbo efter varit inne och köpt presenter till Oskar med Sara, så ska vi in till sandviken igen för sara ville in på dollar, så hon åker före och vi efter. Så ska vi svänga in till sandviken vid första infarten så började bilen att dra iväg helt som den ville, vattenplaning. Så vi snurrar runt och for över kanten, över till andra sidan och åker baklänges ner i diket.
Den känslan alltså, usch gjorde ont i hela kroppen och var hur rädd som helst. helt sjukt att jag hann tänka på så mycket som jag gjorde eftersom allt gick så snabbt, satt bara och sa; anton anton anton. Och han själv var lugn.
Tur var fick han ner bromsen precis och fick stopp på bilen.. Uschhhhh, satt verkligen och skaka och livrädd.
Helt sjukt att saker kan hända så jäkla fort.
Men som tur var klarade vi oss riktigt bra och ingen blev skadad eller något alls. Så vi ringde till pappa så han kom och hjälpte oss, eftersom bilen satt fast.
Det är tankarna efter som skrämmer mig mest, tänk om det hade kommit en bil som vi kört rakt in i, tänk om bilen hade kommit rakt på kanten så vi hade vält över, tänk om bilen inte hade stannat så att den hade hamnat på ryggen. Mycket som kunde ha hänt men som tur var inte gjorde.
Jag tror på det här med ödet, om det är meningen så händer det, så det här kanske bara var en läxa av nå slag?
En sak vet jag iallfall, jag har aldrig varit lyckligare när jag såg min familj efter. Så man ska ta vara på det man här, för de kan försvinna jäkligt fort.
Kommentarer
Trackback
